Jag tog med mig min kusins ungar upp till Gimåfors med Mamma och Olle i Lördags. Det har varit roligt och krävande och roligt och lärande.

Jag tog med mig ungarna och grannflickan ut på en promenad i Lördags när vi kom upp. Tilde och grannflickan blev vänner på de hundra meterna från husen till stigen vi skulle in på i skogen. Sedan sprang dem och hoppade och sjöng och skrek och hade sig. Jag sa att när vi är i skogen, då får vi skrika hur mycket vi vill så länge inte någon av oss får ont i öronen.

Efter ett tag vart det ganska irriterande med allt skrikande så då sa jag åt dem att dem fick springa före och skrika lite längre fram. :P haha. Sedan stannade vi på ett kalhygge och la upp en filt och fika banan blommor och äppelbitar, sedan vart det bananpengar och vatten. Det var roligt och härligt att ungarna fick springa av sig lite. Solen fyllde oss med glädje och energi och fåglarna bara var. :)

Jag målade med Tilde senare under lördagen och då insåg jag hur mycket hon bryr sig om vad andra tycker. Ungefär tjugofyratusen gånger fick jag frågan vilken färg hon skulle måla med, vad hon skulle göra, vilken som var finast och om det vart fint.. Jag vill inte uppmuntra finheten men vad ska jag svara när hon frågar om det är fint? Mm svarade jag och sedan frågade jag om hon tyckte att det var roligt att måla, vad det var och vem som skulle få den.

Om hon hela tiden får höra hur fint allting hon gör är så är det klart att hon förstår att det är det som är det viktiga. Men som Agnes kära mor sa till mig, "Det spelar ingen roll vad du gör, det spelar ingen roll om det inte blir något för det blir det ändå. Du kan alltid se något i det. Och tittar du på det när färgen torkar kan du se en annan sak, och tittar du på det efter några dagar eller kanske till och med ett halvår kan det hända att du tänker: Wow, har jag verkligen gjort det här."

Sedan var det det här med färgerna. Hon målade med någon vattenfärg som jag hittade i garderoben som är fylld med gamla leksaker efter mig. Och så vet jag inte hur vi kom in på det, hon sa i alla fall att hon inte kunde måla med svart för att svart är en killfärg. "Nej sa jag då, svart är lika mycket en tjejfärg". "NÄE" sa hon då. "Joo Tilde sa jag då och jag tycker i alla fall om svart. Jag tycker om alla färger och alla kan måla med alla färger för det finns inga pojk eller flickfärger". "Jag tycker också om svart" svarade hon då.

Jag vill inte att hon ska tycka att hon inte kan använda vissa färger för att dem inte är tjejfärger. Jag vill inte att hon ska vara så begränsad och jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att hon inte ska växa upp i denna utseendefixerade värld med barbiedocks ideal.

Bildkälla

Ibland då tänker jag Näe skitsamma jag behöver inte jobba som dagmamma när jag blir äldre, jag kan "bara" vara självförsörjande och bo i min stuga i skogen. Fast det skulle nog bli lite tråkigt med tiden och nu känner jag verkligen att NEJ, Jag ska bli dagmamma. Jag måste bli dagmamma. För jag vill förändra! Mina barn ska inte växa upp med detta barbiedocks ideal och dem ska inte få begränsas angående färger och saker dem kan eller inte kan göra pågrund av deras kön.