Tänker på mobbning..
Stryptag..
Walk on by
Tell the rabble you won´t give in, tell them safe, we all have sins
Tell them, fall back, the weak one´s in the ring
And even though I´m scared but true
I will not give the pleasure to you
I will break you by ignoring all the hate
Bullies are lonely, you´re falling down
Walking on by, leave them all behind
Tell it to them straight, you have to give up the hate
Walking on by, no one has to hide
Depending on the faith, you know it´s never too late
No more lost for the words nothing you say will hurt
It is time to see them, I´m stronger than you ever were
Bullies are lonely, you´re falling down
Walking on by, leave them all behind
Tell it to them straight, you have to give up the hate
Walking on by, no one has to hide
Depending on the faith, it is never too late
Darker days are over, give up the hate
Angers getting you nowhere
You know it´s never too late
Walking on by, leave them all behind
Tell it to them straight, you have to give up the hate
Walking on by, no one has to hide
Depending on the faith, you know it´s never too late
Never too late
Jag hoppas att du har det alldeles underbart där du är nu Sofia!
Varit på begravning
Boulevard of broken dreams
Den här låten var en av de som framfördes.
Vi fick även höra låten Sommar och Sol, det var så himla vackert..
Sommar och sol låten symboliserade något som Sofia kunde sjunga för att få folk glad, hon var liksom glad. Hon gjorde folk glad.
Vila i frid Sofia,
det känns liksom som att jag behöver tro på att det finns något liv efter döden, något slags evigt liv, för vad har annars hänt med Sofia nu?!. Jag hoppas på att hon får drömma, drömma om precis det som känns bäst för henne, och ha det underbart bra i sina drömmar!
Det kändes bra efter begravningen, när vi gick ut ur kyrkan så kramade jag om Sofias Mamma Helen och hon sa; Tack för att du kom Maria. Det kändes helt enkelt bra, att få det bekräftat att det var okej att jag var på begravningen även fast att jag inte varit någon nära vän eller något sådant. Jag är ju trots allt ändå väldigt rörd.
Jag önskar Sofias familj all lycka i framtiden.
Det är svårt att förklara hur jag känner och jag tycker att det är jobbigt att försöka skriva, jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Hoppas att ni förstår i alla fall.
Begravning
Ska i alla fall gå med Oliver och Pontus..
Kan inte förklara hur jag känner.
Sofia Sundberg
Nu ska jag berätta om en tjej, hon hette Sofia Sundberg och hon gick på Fränsta skolan fram till för ett tag sedan då hon bytte skola till Torpshammar. Sofia har inte haft så mycket vänner och jag är ganska säker på att hon varit mobbad. Jag får en massa tårar i ögonen när jag skriver om Sofia. Hon var tolv år och begick självmord natten mot igår.
Jag minns att jag när jag gick uppe på skolcity det är en skola som ligger precis bredvid min nuvarande skola, jag gick nog i femman och Sofia gick också där på skolcity, jag hade varit med Sofia några gånger tror jag. Också minns jag att en gång när jag kom hem från skolan så hade Sofias Mormor eller Farmor eller något liknande varit in på blomster affären och berättat för min Mamma att jag varit så snäll med Sofia och tagit hand om henne och att hon inte hade så många vänner.
Jag var så himla ledsen igår, och vissa säger att dom tycker synd om Sofias föräldrar för att dom kanske känner att dom gjort något fel, men jag tycker att man ska tänka på Sofia då, som mådde så dåligt att hon gjorde detta.
När min lärare berättade om vad som hänt igår morse, så sa hon att dom inte visste om det riktigt var meningen att Sofia skulle begå självmord eller om det kanske gått fel. Det går en kille i min klass som heter Erik han var storebror till Sofia.
Jag känner mig så fruktansvärt ledsen över att klasskamrater och liknande nog inte varit så snälla och sådant. Jag önskar att jag kunde göra något, men i Sofias fall är det försent, men det kanske går att se till så att detta inte händer igen. Stoppa mobbning! Jag är inte säker på att det är därför att Sofia kanske inte hade så mycket vänner och nog var mobbad som hon gjorde detta, men jag tror det och det är så himla hemskt. Jag vill inte att det ska vara såhär, jag önskar det fanns något jag kunde göra.
Var snälla med varandra. Ingen ska behöva må så dåligt att dom vill begå självmord och börjar leka med döden, absolut inte i denna låga ålder.
Det finns inge som är rätt att skriva i det här fallet, men jag ville bara få ur mig detta, skriva ner mina tankar, jag går och tänker på Sofia hela dagarna till och från. Det är riktigt jobbigt, jag önskar jag kunde göra något.