Jag blir alldeles snurrig av att vakna upp när man sitter i sina egna tankar och gått in i sin egna värld. När man inser att det här är jag. Här är jag nu. Jag kan inte riktigt förstå bortom vårat solsystem. Jag kan inte förstå att det är mörkt och sen då? Är vi bara ett experiment? Kan man åka också är det bara svart och sedan då? Vi kan inte tänka i oländlighet, men vi kan ju inte tänka att det finns ett slut heller.

Jag blir galen när människor säger att jorden ska gå under. Varför finns vi då? Är vi bara de sista små glödande pinnarna i en eld som brunnit så länge? Om vi är det, varför lever vi alla inte då som att vi ska dö imorgon? Varför röker vi då inte och äter massa socker o skiter i att det finns farliga E ämnen i var o varannan sak vi trycker i oss? Varför sparar vi då på saker? Om allt ändå ska gå åt helvete?! Ja det är svårt det där.

Och när människor säger att det spelar ingen roll. Världen styrs av giriga maktgalna svin och världen går inte att rädda. Det går inte att skita i oljeindustrin. Det går inte att göra mat till alla så det blir jämnt. Det kanske är sant, och jag har inga superplaner på hur man ska kunna sätta alla människor som jobbar i oljeindustrin i annat arbete.  Om man tror på religioner när man återföds borde vi i de rika länderna förtjäna sämre och få bo i Afrika i vårat nästa liv.

Men jag vill flytta till en stuga i skogen. Odla mitt eget, bli dagmamma och bygga några hus på min mark där jag låter människor som inte äger något bygga ett liv. Jag tror på att det går att förändra för jag ska då fan inte gå under, jag lär ju dö. På ett eller annat sätt, en dag. Som människor gör, och vad som händer efter det har jag inte listat ut än. Men jag är ju ung och har en tid på mig att bestämma mig över det.

Eller vad tror du, hur tänker du?

Är vi bara ett virus eller vafan är det här?

Övertrött är bara förnamnet.