Idag var Mamma och jag på kvinnokväll i pingstkyrkan i grannhuset. Vi fick soppa, jag fick en god vegetarisk. Vi fick gott bröd, kex och ost och sedan fick vi te eller kaffe och en jätte god morotsmuffins. Den smaka morotskaka och jag ska be henne om receptet på dem. :)

Det var en man där och pratade. Han heter John Rajiah och han hade en historia som var så wow att jag fick tårar i ögonen.
När John var 23år så var han en helt vanlig dag påväg till ett café och hörde ett litet barn gråta. Han tänkte att barnet kanske var hungrigt och att han kunde köpa lite mjölk och vatten till den. Så han gick för att leta efter barnet och på en soptipp, mitt på sopberget där hela staden slänger sina sopor såg han ett liten barn sitta och gråta. Så han vek upp sina byxben och började gå bort mot barnet. När han kom fram hade han sopor upp till midjan. Han tog tag i den lilla flickan som var ungefär 1-2år och drog henne till sig. Då såg han att det låg en pojke på ungefär 3år bakom flickan och tog tag i han med sin andra arm och drog honom till sig. 

Han tog med sig barnen till cafét och bjöd dem mjölk och vatten. Den lilla flickan kräktes bara upp mjölken och även vattnet så John insåg att flickan måste till sjukhus. Så han tog med sig barnen i sin minibuss och började åka in mot sjukhuset. Det var en timmes bilfärd till sjukhuset och på vägen så tittade den lilla flickan upp på honom och log, sedan slöt hon sina ögon och dog i hans armar... 

När dem kom in till sjukhuset så tog läkarna in flickan till ett akutrum och efter några minuter kom dem ut och berättade att det var försent. Den lilla flickans liv gick inte att rädda. 

John insåg att såhär får det inte vara. Så han berättade för sin fru om vad som hänt och sedan bestämde de sig för att starta ett barnhem. De började med 3barn och idag 23år senare har dem 754 barn tror jag det var.


Bildkälla

Och med detta sagt vill jag berätta för er att jag tänker bli fadder. Det kostar 200kronor i månaden men jag känner att jag vill hjälpa två barn. Jag kommer att få information hemskickad och sedan kommer jag få ett kort på barnet, namn och födelsedatum. Lite kort information om barnet och vilken årskurs den går i. Sedan kommer jag även att få två brev om året och ett julkort. Gånger två eftersom att jag vill förändra två liv till det bättre.

Det är ju säkerligen väldigt ojämnställt i landet. Med tanke på att flickorna blir utbildad till sömmerskor och pojkarna till byggare tror jag det var. Det är bara så det är där och det får jag acceptera. I ett land där du kan lämna ditt barn på sjukhuset efter att det fötts kan vi inte räkna med att det har kommit så långt i jämnställdhet.


Jag hörde om en flicka i min ålder som också var där ikväll och hon skulle åka ner till Indien på Lördag som projektarbete i skolan. Då blev jag inspirerad, jag vill antingen ha min praktik där eller ha det som projektarbete, fast jag vill ju skriva en barnbok också. Kanske kan skriva en barnbok där försäljningspengarna går till min resa och det som blir över till barnen och barnhemmet.


Om det inte hade varit en tillräckligt bra kväll med tanke på allt jag lärt mig så vann Mamma och jag på 7lotter av de 31 stycken som vi köpte för 10kr styck.(Pengar som skulle gå till barnhemmet) Och istället för att välja av allt smink som fanns att tillgå eftersom att det var en kväll i sminkets anda så valde jag först ett badlakan, sedan ett till, sedan ett anteckningsblock, sedan en foundation till mamma, ett anteckningsblock till, ett solskydd som du sätter i fönstret på bilen och en sportbag eller vad det heter. Har alltid velat ha en egen och nu har jag det! :D


Jag funderar på att ge Pappa, Faster och dem ett gåvobevis på att jag gett en summa pengar till exempelvis skor till människor som har spetälska, en början till att gräva en vattenbrunn eller grisar till familjer i behov av det. Grisar förökar sig, ger familjen inkomst och mat.

Jag önskar mig ingenting i jul!!, eller jo jag vill ha kärlek, tid tillsammans med släkt och vänner över lite mat och om någon måste ge mig något kan ni få investera i fler solceller till min stuga, eller en sån där värmelåda som jag sätter utanpå huset som jag fick höra om när jag pratade med kommunrådgivaren. ;)