Känslor :)
Hejsan, idag har vi haft redovisning om genetik på skolan, det både kändes bra och resultatet blev bra så det känns riktigt skönt. :)
Jag har kommit på att det inte går att ändra andra. Att jag kan försöka genom att lägga fram mina åsikter men att man inte kan tvinga människor att bli på ett speciellt sätt. Jag vill ändra många saker och jag tycker det är jobbigt när man ska förklara också blir man avbruten och får höra hur puckat det man säger är, eller får höra att det är omöjligt innan man hunnit säga möjligheten. Så jag har börjat låtit folk prata till punkt och sedan säga mitt, på ett lugnt och sansat sätt. Jag blir så inihelvete arg när jag ska berätta saker och blir avbruten. Då blir hela mitt upplägg förstört och jag kommer inte ihåg vad jag ska säga, jag tycker det är tråkigt och vill inte säga nå mer, jag blir nervös och kan inte säga det jag ska, och jag kan känna mig gråtfärdig för att jag inte får förklara klart, för att folk inte lyssnar!
Jag har blivit lugnare som person sedan jag börjat tänka på hur jobbigt det är när man blir avbruten. Ibland orkar jag inte försöka förklara eftersom att jag märker att människor inte vill ändra sig, inte ser sig själv eller sin åsikt som något dåligt och framförallt inte bryr sig om det man säger. Så då skiter jag i det! Skyll dig själv om du inte vill bli lika smart som mig liksom :P
Vissa människor vågar jag inte säga något till heller, att deras personlighet är hemsk för andra exempelvis och att man inte kan vara hur som helst mot människor, att det inte är okej att utnyttja, jag är rädd för att såra.
Men nu har jag bestämt mig för att sluta vara i närheten av människor som gör mig irriterad istället. Hör människan i fråga till kompis gruppen så får det blir så. Jag vill inte sitta och vara irriterad hela tiden för att människor är på ett visst sätt och för att jag inte vågar säga till. Jag har även bestämt mig för att flytta ifrån ett problem, mammas kille, därför jag tänker flytta till Pappa.
Jag behöver bara fixa massa saker hos Pappa innan jag kan flytta dit på riktigt, internet och min dator exempelvis. Sedan ska jag bli lycklig, på riktigt! Jag ser ljust på framtiden för jag känner att snart blir det bättre, på sommarlovet ska jag ordna så det blir bra hemma hos Pappa. Och förhoppningsvis prata med honom om lite saker jag tycker är jobbigt där, typ att han inte bryr sig om att mackorna gick ut för en månad sedan och sånt.
Nu ska jag strax ta bussen hem till Pappa och sätta mig och läsa lite religion. Och på Lördag är det marknad i Borgsjöbyn, där ska jag sälja blommor så kom dit mellan elva och tre vetja, om du vill och har möjlighet alltså! Hejdå 8)
Jag har kommit på att det inte går att ändra andra. Att jag kan försöka genom att lägga fram mina åsikter men att man inte kan tvinga människor att bli på ett speciellt sätt. Jag vill ändra många saker och jag tycker det är jobbigt när man ska förklara också blir man avbruten och får höra hur puckat det man säger är, eller får höra att det är omöjligt innan man hunnit säga möjligheten. Så jag har börjat låtit folk prata till punkt och sedan säga mitt, på ett lugnt och sansat sätt. Jag blir så inihelvete arg när jag ska berätta saker och blir avbruten. Då blir hela mitt upplägg förstört och jag kommer inte ihåg vad jag ska säga, jag tycker det är tråkigt och vill inte säga nå mer, jag blir nervös och kan inte säga det jag ska, och jag kan känna mig gråtfärdig för att jag inte får förklara klart, för att folk inte lyssnar!
Jag har blivit lugnare som person sedan jag börjat tänka på hur jobbigt det är när man blir avbruten. Ibland orkar jag inte försöka förklara eftersom att jag märker att människor inte vill ändra sig, inte ser sig själv eller sin åsikt som något dåligt och framförallt inte bryr sig om det man säger. Så då skiter jag i det! Skyll dig själv om du inte vill bli lika smart som mig liksom :P
Vissa människor vågar jag inte säga något till heller, att deras personlighet är hemsk för andra exempelvis och att man inte kan vara hur som helst mot människor, att det inte är okej att utnyttja, jag är rädd för att såra.
Men nu har jag bestämt mig för att sluta vara i närheten av människor som gör mig irriterad istället. Hör människan i fråga till kompis gruppen så får det blir så. Jag vill inte sitta och vara irriterad hela tiden för att människor är på ett visst sätt och för att jag inte vågar säga till. Jag har även bestämt mig för att flytta ifrån ett problem, mammas kille, därför jag tänker flytta till Pappa.
Jag behöver bara fixa massa saker hos Pappa innan jag kan flytta dit på riktigt, internet och min dator exempelvis. Sedan ska jag bli lycklig, på riktigt! Jag ser ljust på framtiden för jag känner att snart blir det bättre, på sommarlovet ska jag ordna så det blir bra hemma hos Pappa. Och förhoppningsvis prata med honom om lite saker jag tycker är jobbigt där, typ att han inte bryr sig om att mackorna gick ut för en månad sedan och sånt.
Nu ska jag strax ta bussen hem till Pappa och sätta mig och läsa lite religion. Och på Lördag är det marknad i Borgsjöbyn, där ska jag sälja blommor så kom dit mellan elva och tre vetja, om du vill och har möjlighet alltså! Hejdå 8)
FelizZ
Just sån är ju jag. Höll på gå under när vi va i stan du minns ;P Jag höll ju käften tillslut, fick aldrig en syl i vädret xD Och Tom är expert på att avbryta mig. Man kan börja berätta en sak man vill berätta liksom för man tkr de vore kul å berätta, så tror man att han lyssnar , till en början iaf, tills man ser på han att han lyssnar på nåt annat eller att han koncentrerar sig på nåt annat... Också slutar jag prata och vill inte säga nånting mer.. så säger man ja jag tänkte ju berätta nånting men det gick ju inte.. så säger han att jag ska berätta igen men då har jag varken lust eller minns vad jag ska säga.. Hm Men de e bra att du tänker om i nya banor =) Fortsätt kämpa för det Du tror på ;)