Jag har ju börjat läsa om barnuppfostran
och vilka konsekvenser det får att pojkar och flickor uppfostras olika.

Böcker jag läst är; Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, som är skriven av Liza Marklund och Lotta Snickare och boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 som är skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Grymma böcker, jag vill tipsa alla som har barn eller ska ha barn att läsa den, men jag vågar inte säga det till någon jag träffar, jag har nog enklare att vara ärlig när jag skriver. :P Jag är rädd att människor jag berättar om mina tankar och åsikter ska tro att jag tycker att dom är dåliga föräldrar, det tycker jag inte, jag vill bara upplysa. :)
Mitt intresse om allt väcktes tack vare Natashja (LadyDahmer) :)

Jag tycker att det är jätte spännande i alla fall och har haft med det jag kan i nationella provet i Svenska, i en tillbaka-blick-när-jag-är-åttio-år uppsats i Engelska och i uppsatsen för nationella provet i Engelska. :P

Jag vill skriva barnböcker och öppna ett dagis. Jag har ju tänkt söka Omvårdnad på Sundsvalls praktiska för jag har drömmar om att bli barnmorska. Går jag Omvårdnad då blir jag undersköterska och även om jag inte orkar läsa vidare har jag ju kanske ett jobb. Men nu kom jag på att jag vill fan inte jobba som undersköterska, som barnmorska på vårdcentral eller liknande ska det vara om det ska vara något, och jag tror inte jag kommer orka plugga massa massa år. Nu har jag börjat fundera på om jag ska söka barn och fritid istället och välja pedagogisk och social verksamhet. Men jag tror att det kommer vara underbart att gå på Sundsvalls praktiska det vill säga läsa omvårdnad, för jag är rädd att andra skolor inte är lika måna om sina elever och jag får för mig att det är jobbigare på andra skolor. Jag vill ju även flytta ihop med Oliver i Sundsvall och jag får nog inge inackorderings tillägg om jag söker barn och fritid i Sundsvall, när det finns i Ånge..

Att jag inte kommer kunna söka innackorderings tillägg känns ju som en viktig del i mitt val. För jag vill inte att Mamma (och Pappa) ska behöva betala massa pengar för att jag ska kunna bo i Sundsvall, och det tror jag inte att dom vill heller.

Jag vill ha barn ganska tidigt, för jag vill kunna leva med barnen och vara en jävligt aktiv och engagerad förälder. Efter gymnasiet tror jag att jag vill ha barn, men det jag vill komma till är att när mitt barn ska börja på dagis vill jag att det ska finnas ett jämnställt dagis som är jävligt måna om barnen på de sätten jag tycker man ska vara. Jag har skrivit upp massa dagis tankar i ett antecknings häfte.

* Exempelvis ska inte barnen bemötas likt; Å vilken fiiin klänning eller Å vilken häftig tröja. För jag vill inte att barnen lär sig att det är viktigt med utseende och jag vill inte att pojkar och flickor ska bemötas olika. Jag vill inte att ungarna lär sig att det är viktigt att vara fin och ren, så det inte kan leka i sandlådan. Jag vill inte att barn med klänning ska uppmärksammas så de som har mer lekvänliga plagg märker att man ska ha klänning för att få bekräftelse. Jag vill att barnen ska bemötas likt; Å va roligt att du kunde komma idag och om barnen skulle försöka söka bekräftelse genom att brösta upp sig om tröjan skulle man kunna säga; Jag ser att du har en ny tröja idag! Med en katt, gillar du katter? Om du tänker att barnen vill höra att de är fina så fundera över varför tror du barnen vill det? Kanske för att det är van det! Dessa tankar har jag fått från Natashja(LadyDahmer)

* Jag vill ha lika många kvinliga som manliga barnskötare och jag vill att det ska vara en manlig och en kvinlig kock. För jag vill inte att barnen ska tro att det bara är kvinnor som tar hand om barn och bara är kvinnor som jobbar med mat.

* Jag vill inte att böcker likt Mamma Björn lagar gröten, medans Pappa Björn lagar stolen ska läsas på mitt dagis. För då lär sig barnen att Mamman ska laga mat och Pappan ska ta hand om de praktiska sakerna. Och jag vill inte att böcker med hjälplösa prinsessor som är instängda i något torn och blir räddade av någon prins som slåss mot drakar ska förekomma, för dessa förmedlar att kvinnor är hjälplösa och män starka, typ. :P Det är därför jag vill skriva barnböcker, för jag vill att det ska finnas något vettigt att läsa för ungarna. :)

* Jag vill ha källsortering på mitt dagis, barnen ska själva få lägga olika saker i olika lådor och dom ska få veta varför vi gör det. Och vi ska ha en kompost där vi slänger, mat och kanske fruktrester efter någon frukt stund och just ja jag vill ha lövträd vid mitt dagis för då skulle vi kunna hjälpas åt att kratta och lägga det på komposten också får ungarna se att det kan bli jord. :) Jag vill lära ungarna om naturen och miljön!

* Runt dagiset vill jag ha äppelträd och bärbuskar också skulle jag vilja att dagiset låg intill skogen så man skulle kunna gå skogspromenader och lära ungarna massa saker. :)

* Jag vill så jävla mycket saker med mitt dagis och jag har inte anteckningshäftet här så jag kan inte läsa allt. Och skulle jag skriva allt jag ville skulle jag säkert nå någon gräns för hur långt ett blogg inlägg får vara, eller nå´t. :P haha. Så nu börjar jag runda av. :P

När jag berättat om mina dagis planer inom familjen möttes jag av några "Det skulle bli så jävla jobbigt" å "Mm Visst" men jag möttes också av något roligt. Kommentarer i stil med "Ja kolla hur det där nyöppnade dagiset gör" och det är sånt som får en att vilja fortsätta. Jag möttes även av ointresserade mhm,anden.
All forskning visar att förväntningar har betydelse, det både ger och tar självförtroende. Jag kan berätta om en grej jag läst som Lotta Snickare skrivit. Hennes dotter gick i tvåan och barn och föräldrar i klassen hade samlats till en gemensam brännbollsmatch. - Flytta fram, hon slår inte så långt skrek en Pappa i utelaget till sina lagkamrater när den första flickan skulle slå. Flickan tittade förvånat upp och missade slaget. Utelaget flyttade sig framåt och bakåt beroende på om det var en flicka eller pojke som skulle slå. Och allt eftersom spelet pågick slog flickorna sämre och sämre och pojkarna längre och längre. Efter ett tag började också pojkarna i det egna laget kommentera flickornas slag. - Slå inte det blir bara lyra. Låtsas att du missar, Peter slår snart och då kan du springa in, löd kommentarerna.
När jag läst detta så märker jag det så tydligt, exempelvis i skolan.

Med det skrivet vill jag säga krossa fan inte mina drömmar, få mig inte att tro att jag inte kan klara något, jag vet att det skulle bli jobbigt men jag brinner för det. Jag vill inte höra ett sarkastiskt Lycka till heller. För då blir det mindre roligt och jag kanske inte vill försöka. Nu känner jag att jag brinner för detta så jävla mycket att jag inte kommer sluta drömma ändå, men kanske om jag får höra fler "Det kommer inte funka" så kanske jag ger upp. Det är för dessa drömmar jag vill byta efternamn också, till Jontasdotter. För jag kanske blir känd för mitt dagis, eller för mina böcker. Kanske fler börjar tänka som jag och jag är fan inte en i mängden så jag vill heta något speciellt, så det så ;) Sedan är jag stolt över min Pappa också, och ibland kallas jag Jontas dotter. :)

Nu har jag skrivit mycket om något jag brinner för. Jag har prioriterat det och haft tid. Har velat det ett tag nu så det känns riktigt skönt, nu ska jag kanske sluta svära så mycket i mitt skrivande. Det kändes bara rätt när jag skrev. Det var först efteråt som jag insåg hur mycket jag svärdomar jag använt, mer än vanligt alltså. :P
Nu ska jag strax sova, med vetskapen att jag kanske lärt dig något om något. :D För jag tror det är det som räknas, jag tror inte att jag ensam med mitt dagis kan förändra världen, men genom att berätta vidare så kanske jag kan åstadkomma något. Godnatt!

Och tro inte på fan! Så fråga jag vad Vision betyder, för jag är så jävla rädd för att säga eller skriva något som är fel jämnt. Så sa jag "Är det som en dröm?", "Som att jag vill öppna ett dagis, är det en vision?", "Ja" fick jag till svar, "men alla visioner går ju inte i uppfyllelse". POSITIV INSTÄLLNING SKA´RE VA! :P