Ska jag vara ärlig så blir jag inte glad när jag ser sånt här. Du ska vara en förebild och det är du väll kanske i vissa lägen, men ibland så är det konstigt att jag tänker som jag gör. Det är inte så att jag lärt mig att tänka så. Det händer inte ofta att jag får se dig såhär, men jag blir så ledsen när det händer! Jag hatar verkligen att se eller prata med dig när du är full, det spelar ingen roll om du druckit pytte lite, jag märker direkt.

Det finns en vettig anledning till att det bara finns en "Världens bästa ....." i min telefonbok.
Men jag är glad att det oftast finns någon som jag kan prata med. :)

Du säger "du kan prata med mig om allt" och blaha.. Men vi pratar inte. Jag är inte van med det. Så är det bara, jag har aldrig velat prata med dig, inte ens är jag var pytte, jag minns att du sa det och jag tänkte, va ska jag säga?  Ibland får jag dåligt samvete för att jag inte pratar med dig om saker som händer. Men jag har lättare för att prata med andra, så är det bara.

Jag älskar dig i alla fall, men ibland blir jag bara så besviken.
När det liknar förr så får jag tårar i ögonen, jag blir rädd..