Gustav 85, han har jobbat hela sitt liv och bott med sin fru Ruth i stöde, för tre år sedan blev han änkling och nu känner han sig ensam och otrygg där han bor. Han vill ha en plats på ett serviceboende och det kan jag verkligen förstå, vissa människor vill inte sitta själva hela dagarna, på ett serviceboende kan han få ha människor runt omkring sig hela tiden, och han kan känna sig trygg. Två gånger har han ansökt hos socialtjänsten om särskilt boende. Första gången fick han avslag hela upp i kammarrätten, som inte prövade frågan.

Socialtjänsten bedömer att Gustavs hälsa är tillräckligt bra för eget boende och att hans trygghet och sociala behov kan tillgodoses genom hemtänsten. Det pratas om seniorboende fast några sådana finns inte i Stöde och Gustav vill bo kvar där hans hustrus grav finns.

Vid andra ansökan fick han avslag igen och nu vet han inte om det lönar sig att överklaga. Han tycker att det är svårt att få rätt mot övermakten. Det är bedrövligt och han känner sig i underläge.

Enligt mig är det självklart att äldre kan känna sig osäker med att bo ensam hemma, med tanke på att  SOS inte alltid bryr sig om ens rop på hjälp utifall att en ramlar och slår sig eller vad som helst...

"Jag vet inte hur länge jag orkar kämpa, säger Gustav Söder."

Jag tycker att detta är hemskt, jag vill starta uppror, jag vill ordna namnunderskrifter, fast frågan är om någon skulle lyssna. Jag ringde nyss upp till Gustav för att höra om han skulle tycka att det vore bra att jag startade någon form av namninsamling, om han trodde att någon skulle lyssna. Han visste inte riktigt om någon skulle lyssna, men blev glad för att jag engagerade mig. 

Han berättade att hans dotter (tror jag att det var) överklagat nu igen och att det brukar ta några månader och att vi kunde vänta tills efter att han fått svar på överklagan utifall att det blir nej igen. Vi får se hur det blir, jag får höra av mig igen om några månader och höra om det gått bra. Jag håller tummarna för det! 

Det var roligt att han blev glad för att jag ringde och brydde mig. Det kändes bra, jag önskade han lycka till och vi får hoppas att det går bra den här gången. 

En positiv fortsättning vill jag ska följa, Håll tummarna du med!

---

Bilder och text har jag hittat på st.nu  http://st.nu/medelpad/stode/1.4291439-for-frisk-for-servicehuset