När julens alla ljus och stjärnor fick människor att le mot varandra med frostkalla läppar och, överväldigade av kärlek och medmänsklighet, lägga sina sista slantar i insamlingsbösskorna för att stilla det dåliga samvetet som skrek än än prasslet från shoppingkassarna, så fanns det fortfarande de som led i tysthet utan att komma nära vare sig stjärnor eller julstämning. De, som alltid är fängslade långt bortom våra medvetanden, och vars liv endast har en mening; att stilla vår hunger.

Det julbord som i Sverige är obligatoriskt är byggt av deras blod. Julskinkan, prinskorvarna, köttbullarna … det som för oss bara är några sekunders tuggande och en tillfredsställande mättnadskänsla är för dem ett helt liv. Så många djur som dör, utan att vi ägnar dem en tanke. Nu är det inte min önskan att låta som en pretetiös vegetarian (fast det är jag) och inte heller på något sätt antyda att alla människor måste bli vegetarianer (vilket i och för sig är en trevlig idé), utan allt jag vill är att ge näring till lite eftertanke.

Har du någon aning om hur grisens liv såg ut innan den blev slaktad och hängd på en köttkrok? Vet du om hönan som lagt dina frukostägg någonsin fått se solen, hacka i gräs eller ens sträcka ut sina vingar? Om vi nu ska äta djur, borde det då inte vara vår skyldighet att se till att den där falukorven hade ett drägligt liv innan den hamnade på vår tallrik? Det är trots allt vi konsumenter som är avgörande för hur köttindustrin ska skötas, och det skulle behövas en så liten ansträngning från varje individ för att åstadkomma förändring.

Ja, Jag är både naiv och barnslig, och antagligen lever jag bara i en utopisk drömvärld, men jag vill så förtvivlat gärna tro att jag genom mina val kanske har rättat ett par liv. Om inte så slipper jag i alla fall ha oändligt lidande på mitt samvete. Om fler skulle kunna göra det enkla valet att bara köpa ägg från frigående höns, så skulle vi slippa dessa ständiga skräckrapporter om miserabla levnadsförhållanden som med jämna mellanrum får oss att rynka på näsan över morgonkaffet.

Allt som krävs är lite eftertanke, och att du som konsument är beredd att rösta med gaffeln. Ett liv är alltid ett liv, och i min blommiga hippievärld är djur inte bara själlös föda, utan individer som ska behandlas med kärlek och respekt.


Denna krönika är det inte jag själv som skrivit, fast jag tycker den är väldigt bra. Läste den för ungefär ett år sedan. Det är en någon som heter vikberg som skrivit den, resten av namnet har lossnat från mitt tidningsutklipp, jag vet inte vilken tidning den var i heller fast på bilden på henne så har hon svart hår och vit/svart randig tröja. Googlar en på de första raderna av krönikan så kommer det upp en länk där också förresten, fast min dator är lite trött idag och lyckades varken komma in på den eller SF sidan..

Dock tror jag inte på att de frigående hönsen har det så jävla bra heller. Har nyligt sett en dokumentär som heter ”Food inc”, väldigt bra då och då, fast jag har inte lyckat sett klart den än, undra om jag kanske kan lyckas med det ikväll. =)


Bildlänk

Nu ska jag packa ner några sesamnuggets och åka till mitt hjärta, ikväll blir det vegetariska nuggets med ris och sötsur sås till middag, istället för att äta sådana nuggets som är gjorda av de stackarna som har det trångt på bilden. Ha de! =)